måndag, maj 25, 2009

26:e maj - Tom och peppad, samtidigt.

Tillbaks i Vancouver, kanner mej helt urlakad. Beror formodligen pa alla intryck jag fatt under helgen, och att jag sa garna bara vill ut och resa resa resa. Skulle kunna sitta pa den dar Greyhoundbussen hela mitt liv kanns det som...

I onsdags akte jag till Seattle, bussen kom in runt 22:00. Mike har fatt jobb pa Fado, en irlandsk pub, sa jag akte dit. Han slutade runt 12-snaret, och da ville han ta en efter-jobbet-ol saklart. Jag hade redan druckit ett par stycken medan han avslutade sitt skift, men bestallde in ett par till. Snart var det ratt folktomt i baren, men jag la marke till en gubbe som sa till bartendern att han var norsk. Jag sa till honom att jag var svensk, och han blev pa glatt humor, ville garna bjuda mej och min "husband" pa jagermeister. Haha! Sa att Mike inte ar min man, men att vi garna drack jagermeister anda. Det blev mer och mer att dricka, och till slut drog vi darifran. Norrmannen ville garna bjuda pa taxi hem, vi tackade ja. Raglade hem till Mike, somnade pa stort och vaknade morgonen efter, fortfarande full.
Tog bussen till SeaTac airport, flog till San Francisco. Bytte plan mot Los Angeles, en vidrigt bakfull resa. Ska aldrig mer flyga bakis...
Sag att en tjej pa planet laste "Man som hatar kvinnor" pa norska, sa borjade snacka med henne. Hon hette Marthe och skulle spendera en vecka i LA innan hemresan till Norge, hon hade varit i Australien och jobbat i 7 manader. Vi skiljdes at utanfor flygplatsen dar hennes hostel hade en buss som plockade upp henne gratis, jag letade upp kommunaltrafiken. Lattare sagt an gjort i LA...
Hittade iallafall fram till Marthes hostel pa Hollywood Blvd, och vi gick och kakade lunch. Hade bestamt traff med couchsurfarna jag skulle bo hos runt 7 pa kvallen, sa slog ihjal nagra timmar pa Marthes hostel genom att ta en liten tupplur. Sen gick jag Wilcox Avenue ner fran Hollywood Blvd till Melrose Avenue dar Sammi bodde med sin kille Lynxx och ormen Betelgeuse. Haha!

Blev varmt mottagen i deras morka hem, och de erbjod sej att skjutsa mej till Karma To Burn-spelningen som jag akt till LA for att se. Vi akte mot Hollyood Blvd och jag gick till The Knitting Factory for att kolla nar banden borjade spela. Skulle droja ytterligare 45 minuter, sa vi bestamde oss for att ta en ol pa ett annat stalle. Da ser jag plotsligt Arthur Seay komma ut fran The Knitting Factory! Jag och Monika traffade Arthur for 5 ar sen i Seattle dar han spelade med Unida, sen hangde vi hos honom i Indio, Californien i ett par dar. Traffade honom sen igen pa Globen da han var bastekniker at Slipknot som turnerade med Slayer och Mastodon. Helt SJUKT att plotsligt se honom i LA! Han skulle tydligen spela med sitt band House of Broken Promises innan Karma To Burn... varlden ar liten!

Arthur:

























Well, jag, Sammi och Lynxx drack en ol pa en tvargata till Hollywood, och sen korde de tillbaks mej till Knitting Factory. Stog pa gastlistan och gled in. Basisten Richie grabbade tag i mej nar jag kom in, maste kant igen mej fran myspace-bilderna! Han presenterade mej for Will som spelar gitarr, och vi snackade ett tag. Sen borjade Arhurs band spela, gick fram till scenen och tog bilder. Sen spelade Richies andra band Year Long Disaster, och efter det Karma To Burn efter en liten burlesk stripp-akt. Jag sa till Will att jag dromt om den har dagen och att jag var SJUKT nervos over att se dom. Gjorde honom ocksa nervo, hahaha. Men de gjorde hur som helst varldens basta spelning, kandes overkligt att antligen se dom.
Efter spelningen snackade jag mer med Richie och Arthur, tog Wills nummer for att kanske hitta pa ngt dagen efter, och utanfor Knitting Factory traffade jag en kille och en tjej som ocksa var pa vag hem. Tjejen kande tydligen Will och vantade pa att han skulle skjutsa hem henne. Killen bodde at samma hall som jag, sa vi borjade promenera. Det visade sej att snubben var halvsvensk och halvisrael och brukade sjunga med KTB innan de slappte instrumentala skivor, dock inte den kille som sjunger pa deras forsta platta. Hursomhelst var han smal, snygg, helt kladd i svart men sjukt skum och svarpratad. Utanfor hans hus blev jag upplockad av Sammi och Lynxx som var sa javla schyssta och skjutsade hem mej!

Dagen efter sov jag lange, och promenerade sen runt i Hollywood, drack kaffe, kakade sushi och kollade in Amoeba Records. Kom hem till Sammi pa kvallskvisten och gjorde mej i ordning for The Troubadour dar Torche skulle spela. Kom dit och det var slutsalt... borde jag fattat, men hoppades pa det basta! Traffade 3 pers utanfor som ocksa ville ha biljetter, och vi borjade snacka. En av killarna hade praktiserat pa Hydra Head Records och var skittrevlig. Efter ett tag kom en kille och ville salja 2 biljetter, och eftersom jag kommit anda fran Sverige (nastan) for att ga pa spelningar i LA fick jag kopa biljetten fore honom... galet schysst.
Kom in, kopte ol och at en grillad panini. Grymt stalle, kandes verkligen genuint och tankte pa Tim Buckley som spelade in en liveskiva pa the Troubadour ngn gang pa 70-talet.
Torche-spelningen var fantastisk! Tight, tungt och pepp! Kopte en snygg t-shirt.
Klockan var ca 23 nar jag gick darifran, borjade promenera langs med Santa Monica Blvd mot Hollywood. Slog en pling till Will som kvallen innan sagt att han skulle ut och dricka ol.
Trodde aldrig i mitt LIV att jag skulle prata med Karma To Burns gitarrist pa telefon och saga "No, I'm not IN Santa Monica, I'm on Santa Monica BLVD, on my way towards Hollywood, haha! Let me know where you guys are going, and I'll meet you there!"
Ibland ar livet som pa film...

Fick instruktionen att fortsatta ga mot Hollywood, och i en korsning blev jag upplockad av Will och hans tjejkompis som jag traffade kvallen innan, och som jag glomt namnet pa... vi kan kalla henne Selena. Vi akte till baren the Cat and the Fiddle och vi bestallde in rom & cola, whiskey, tequila och ol. Selena drack inte, vilket kandes bra eftersom typ alla i USA dricker alkohol och kor bil...
Well, vi hade iallafall hur trevligt som helst, kandes inte alls som att jag var ute och drack ol med en av mina favoritgitarrister, och nar baren stangde var vi sugna pa att festa vidare. Eftersom Richie akt till sin tjej i San Francisco tyckte vi det var en bra ide att aka till hans hus och dricka mera ol! Selena korde oss, vi skralade till Bon Jovi i bilen och hamnade till slut i Studio City. Richies hus var grymt, stort vardagsrum och kok, han delar det med 2 andra personer. Vi slog oss ner i vardagsrummets soffa, drack ol och snackade skit. Will gav mej ett par manchesterbyxor som han fatt av Volcom som vill att de ska anvanda deras jeans. Han hade fatt 4 par, tyckte det rackte med 1... haha.
Nar Selena gick pa toa gjorde jag och Will upp sovplaner. Jag skulle lamna dom i vardagsrummet lite diskret eftersom Will garna ville sova dar med henne. Sa runt 5-snaret gick jag och la mej i Richies rum. Ytterligare en livet-ar-en-film-upplevelse. Trodde aldrig jag skulle sova i en stor sang, i ett grymt hus i LA, tillhorandes KTB's basist... helt overkligt.

Will och tjejen hemma hos Richie:



















Nasta morgon vaknade jag tidigt med varldens basta ide: folja med KTB pa deras Europaturne och salja deras merchendise! Slog bort tanken direkt eftersom den var for overklig, men ju mer jag borjade tanka pa det desto vettigare blev det! Gick ut till vardagsrummet och sag att Selena sovit pa soffan och inte pa madrassen med Will... haha, vara planer gick inte som planerat!

Berattade om min storslagna ide for Will, men han sa att de redan hade nagon tysk snubbe som skulle skota skiv- och t-shirtforsaljningen. Jag ville inte tro pa honom, men accepterade nederlaget. Selena sa att hon maste aka in mot stan, och jag hakade pa. Forsokte fa med Will att kaka frukost, men han var bakis och trott och stannade under tacket. Jag och Selena akte till ett klassiskt amerikanskt 50-talshak, jag bestallde in omelett och hon vafflor med sylt och gradde. Selena kanner fran borjan Richie, och darigenom Will, och hon borjade beratta massa hemlisar om KTB. Jag lyssnade med stora oron... moahahaha.
Efter frukosten korde hon mej till Sammi och Lynxx' dorr, och jag tumlade in i duschen. Trott och bakis, men kande att jag inte kunde slosa bort en dag i LA, sa jag tog bussen till Santa Monica. Solen sken, men det blaste ratt friskt. Gick hela strandpromenaden ner till Venice, fick gratis glass av en TV-kanal som gjorde reklam for nan ny show. Tog 2 glassar - en till min "kompis" som jag var pa vag att mota.
Kunde inte sluta tanka pa min grymma ide att aka till Europa, sa jag letade upp ett internetcafe och mailade Richie. Skrev ner 11 anledningar till att just jag borde salja deras merch istallet for ngn tysk jeppe. Fick svar:
"If you can get to Europe its really no problem, other than accomodations, we will have to see how that goes. We will get you food.
I will call Will and Rob and our agent and see what he says. I like the idea! We're traveling with a van and it should hold 8 people. I really think this might work."

Hjarnan borjade spinna pa hogvarv, vad haller jag pa med? Skulle ju vara i Canada i ett ar, men aka med KTB pa Europaturne...? Italien, Grekland, Tyskland, England - festival med Faith No More!! Jag skulle inte kunna tanka mej ngt battre satt att spendera sommaren pa. Skulle vara ett stort steg att avsluta allt jag paborjat i Vancouver, men jag tror inget skulle kunna mata sej med de upplevelser jag skulle fa under 6 veckor i Europa, kosta vad det kosta vill!
Fortsatte promenera runt i Venice och tog till slut bussen tillbaks till mitt gothiska hem. Sammi och Lynxx gjorde sej redo for releasefest for Marilyn Mansons nya skiva, och de bjod med mej da de hade gratisbiljetter via Sammis arbete. Men jag var inte riktigt upplagd for sminkade gother och fest, sa stannade hemma och kollade pa "The Neverending Story". Mycket bra val, dackade pa soffan ganska direkt.

Morgonen darpa gick jag upp tidigt for att aka till LAX, Los Angeles flygplats. Hittade en fin lapp pa golvet fran Sammi, hon var mycket nojd med sin forsta couchsurfare. Dito!
Gick Vine Street upp fran Melrose Ave, tog tunnelbanan fran Hollywood ut till flygbussen. Mycket tankar i skallen, kunde inte sova pa flygplanet till Seattle. Val framme sms:ade jag basist-Mike och vi bestamde oss for att kopa pizza och chilla hemma hos honom. Gick forbi Fado och kramade pa Mike, han hade ingen rost pga spelning kvallen innan... tog bussen ut till Alki Point dar Mike #2 bor, huuuur fint som helst! Utsikt over Seattles downtown, fin strandpromenad och ornar som seglade utanfor kusten. Mike motte mej vid bussen, fick cykla pa hans coola chopper-cyckel medan han longboardade sej fram mellan rullskridskoakare och annat lost folk. Val hos honom kopierade han massa musik fran min mp3-spelade, vi delade pa en grym pizza och snackade. Somnade i slutet av en TV-film och sov gott pa hans soffa. Morgonen darpa tog vi en bat in till Seattle, kakade indisk mat och gick till Utili Kilts butik vid Pioneer Square. Kopte mej en svart kilt! Sen promenerade vi till Pike Place Market och kollade in mat, frukt och smycket. Sen vidare till Cold Stone Ice Cream som "bakar" in goda saker i glass, typ syltade applen, pajdeg och kolasas. MMMMH!
Matt och trott gick vi till Greyhoundstationen, sa hej da till Mike #2 och satte mej pa bussen till Vancouver. Sov nastan hela vagen "hem", daremellan tankte jag pa min storslagna ide och hur besviken jag skulle bli om den inte gick i las... GAH!

Hemma i huset ville jag mest sova, men kollade min mail forst. Richie hade skrivit och sa att foretaget i Tyskland som ordnar med deras bil i de ska turnera runt med kanske star for merchendise-forsaljningen ocksa... morr. Han vet mer pa torsdag da de val ar i Tyskland och han ska hora av sej da. Sa... dar ar jag nu.
Kan inte tanka pa annat an hur grymt det skulle vara att aka, men samtidigt vet jag att det fan skulle vara ett mirakel om det blev som jag ville. Kan ju inte forvanta mej nagonting, det var ju MIN ide fran borjan, och det skulle vara konstigt om de inte hade ngn som skotte deras skivforsaljning pa turnen? Deras skivbolag har sakert styrt upp nagot som Richie kanske inte vet om. Men man kan ju alltid halla en tumme...?

Det jag har problem med nu ar att "komma tillbaks" till vardagen i Vancouver. Innan jag akte till LA kande jag att jag ville rora pa mej, kanske resa norrut eller ngn annan storstad i Kanada. Nu vill jag inget hellre an att byta varldsdel! Vi far se hur det blir. Jag vill ut pa aventyyyr!!! Haha.

Okej. Langt inlagg, dags att sluta. Over and out!

lördag, maj 23, 2009

22:a maj - Gother, metal, Los Angeles, psych.

Allt ar konstigt. Helgen har varit full med ol, musik, langa promenade langs med Santa Monica Blvd, Sunset strip och strandpromenaden i Venice Beach. Borjade med utekvall i Seattle i onsdags, jag och Mike blev skitfulla och drev med en full norrman. Bakis pa flyget, holl nastan pa att krakas, men det gick bra till slut... aldrig mer vara bakis pa ett flygplan!

Ar nu i Los Angeles, bor hos 2 gothare som nu ska ta mej med pa Marilyn Mansons skivrelease. Weird.

Har sett Karma to Burn, efterfestat med deras gitarrist Will och hans tjej, har sett Torche pa the Troubadour, kopt en finfin t-shirt, atit sushi, druckit for mkt kaffe for att min mage ska ma bra, druckit rom och cola samt tequila-shots, fatt skjuts av bilburet folk till stallen overallt i stan. Man ar ratt kord utan bil har. Staden ar STOR!

Haller pa att gora planer for juni... vet inte an vad som kommer handa, men om det hander ar det STORT. For stort for att jag ska kunna fatta det, maste planera en massa. Och sa vidare. Aterkommer med detaljer, vill inte jinxa nagot genom att beratta om det.

Ena gothen jag bor med heter forresten Jinxx. Jag bor pa en svart sammetssoffa pa Melrose Avenue och Wilcox. Gangavstand till en massa stallen, men de aker anda bil... Jinxx och hans tjej Sammi sover hela dagarna eftersom solen skiner har i LA och de gillar inte sol. De har en orm som snart ska omsa skinn, och lagenheten ar full av skelettfigurer och tomma spritflaskor. Vi har precis sminkat oss tillsammans, Jinxx tog langst tid pa sej med plattangen. Manson och Nightwish spelas pa full volym, jag fattar inte vart jag hamnat, haha!

Imorrn aker jag tillbaks till Seattle, ska hanga med Mike #2 och kopa en kilt. Svart. Snygg.
Nu ska jag dricka mera drink och spana in gother!

tisdag, maj 12, 2009

12:e maj - Los Angeles och ny adress.

Bor numer pa 1649 Adanac Street, nara Commercial Drive som ar en av de mer "alternativa" gator har i Van-C. Kanns skont att slippa skithuset pa Ontario Street, men saknar folk med samma musiksmak som jag. Bor med paret Jess och CJ, samt en snubbe som heter Corben. Den sistnamnda har jag knappt sett roken av, vet inte mer om honom an att han spelar musik och var en gang i Stockholm och spelade pa Mosebacke. Han verkar vara lite kufig, haller sej for sej sjalv pa sitt rum.
Jess ar singer/songwriter, gor valdigt melankoliska latar och jag tror hon malar en del ocksa. CJ skriver poesi/short stories och gor ocksa musik, myyycket pretentios. De ar bada valdigt... intensiva, fast pa olika satt. Mycket sang och gitarrplink i huset, ibland inte sa valstamt, och oftast mycket dramatiskt... med det menar jag inlevelsefullt och overdrivet. Haha! Bra manniskor, men ingen musik jag skulle lyssna pa vanligtvis!

Skrev i forra inlagget att jag inte ville be chefen om ledig eftersom jag ju knappt jobbat dar en manad ens, men haromveckan kunde jag inte halla mej... Karma to Burn, som jag ju namnt i tidigare inlagg, ska spela pa The Knitting Factory i Los Angeles 21:a maj, vilket ar en torsdag. GAH! Jobbar tisdagar-lordagar, och forsokte inse att jag inte skulle kunna se dom. Men jag kande fan att jag behover ngn slags pepp, det kliar i kroppen efter att resa nanstans, och att se KTB har jag dromt om sa sjukt lange. Sa, efter nagra dagars angst fragade jag till slut Jasmine om hon mojligtvis hade ngn som skulle kunna hoppa in for mej. Hon sa att hon skulle kunna fraga en kompis, att det sakert skulle losa sej. Hon verkade inte ens tycka det var konstigt att jag bad om 3 dagar ledigt! TJOHOOOO! Mailade basisten i KTB och sa att jag formodligen skulle komma ner och se dom, och han svarade att han i sa fall skriver upp mej pa gastlistan. HAHA! Sa jaaaavla schyyysst!
Har bokat flyg fran Seattle till LA 21-24:e maj, stannar nog i Seattle till 25:e. Och idag kollade jag upp livespelningar i LA de dagar jag ar dar, och TORCHE ska spela!!! Wehooo! Sag dom i Minehead i december, hur javla bra som helst. Favorit i repris! De spelar tom 2 dagar i rad pa The Troubadour, sa kanske blir en dubbel i repris. Haha. Hoppas ocksa det ar ngn bra spelning i Seattle sondagkvallen jag kommer vara dar... =D

Mamma och pappa undrade om Vancouver ar en gron stad, sa jag forevigade lite gront och lite rosa haromdan nar jag cyklade. Stang garna av ljudet sa slipper ni mitt snorvlande:



Har varit lite opeppad pa Vancouver sista tiden. Kanns nastan som att vara hemma, allt ar liksom plotsligt vardag. Det ar klart att det blir sa nar man jobbar, men kanner anda att det ar ratt svart att komma in i livet har, skaffa sej en umgangeskrets och hitta pa saker. Det blir ju saklart vad man gor det till, men att forsoka skaffa nya polare tar pa krafterna, och jag orkar inte riktigt for tillfallet. Har hort av manga att Vancouver-bor ar ratt stela och svara att lara kanna, och de kanske har ratt? Har traffat en massa folk har, men det blir liksom inte mer an ett "engangs-hang". Tydligen ska Toronto och Montreal vara mycket oppnare och lattare att komma in i, men fan. Det var ju Vancouver jag skulle vara i i ett ar?
Traffade en tjej igar som jobbat pa en gard uppe i Nelson, typ 8 timmar norrut, startat upp en tradgard ute pa landet ngnstans med en annan quinna. Lat hur nice som helst, skulle kanske vara soft att dra ut i naturen nagra manader...? Samtidigt vill jag ju inte slappa jobbet pa salongen, hur grymt som helst!
Weeeeell, mycket tankar som snurrar runt.

I helgen var jag i Squamish med Lisa. Squamish ligger typ 1,5 timme norr om stan, och Lisas bror Micke bor dar med sin kanadensiska fru. Massa natur, hoga hoga berg och fina vatten. At, drack, sov, promenerade och hangde med Lisas familj - pappa och fru kom i sondags fran Sverige. Alla fran Pitea, sa norrlandskan flodade! Haha, borjade nastan snacka som dom efter ett tag... "Man blir som int
se sjalv me de dar mannskorna..." Hahaha.
Hur harligt som heslt, grym familj och gott k
äk. Mycket hockeysnack, men igar spelade Vancouver Canucks sin sista match da de forlorade mot Chicago... kunde inte bry mej mindre, men det ar nog stadssorg har idag!

Sag forresten Yann Tiersen haromveckan, han som gjort filmmusiken till "Amelie fran Montmartre". Hade forvantat mej piano, dragspel och fiol, men istallet hade han med sej ett band. Man horde att det var hans musik, men gillade inte alls sattningen. Det basta han gjorde var nar han korde ett solonummer, filmade det hela. Tyvarr var jag for trott for att fatta att jag holl kameran fel, men ljudet ar ju det som ar viktigast anda:



Well gott folk, over and out.